Starshinesnabbtass

Nu är den här. Förstenat fasen. En av bakfyllans alla faser. Den som man hamnar i när man inser att man dagen före har haft något av en spagat fylla, nästan blivit nekad inträde av vakten (Orättfärdigat. Såklart.), och förslagsvis blivit filmad dansandes en lång, lång sittdans. Den man hamnar i när man börjar minnas gårdagen. Det är inte så mycket att man är förstenad för att man skäms och ångrar sina ut- och infall, utan mera att man dagen till ära är så avtrubbad att man inte kan göra mycket mer än en sak samtidigt. För tillfället tänker jag. Och då kan jag alltså inte röra på mig. Det tycker jag ta mig fan är för mycket begärt. Nu ska jag unna mig en stund till att sitta och stirra tomt och håglöst framför mig, rakt in i väggen. Goddammit! Som de säger i England.

Idag vandrar jag runt i sviterna från gårdagens alkoholdimmor. Mysigt värre. Jag är ofräsch på det där härliga onsdagssättet som man är efter en hård tisdagsnatt.
     Jag ser för jävlig ut, jag rör mig i slowmotion och jag luktar rök och annat som jag ej kan definiera (alkohol månntro?). Och det bekommer mig inte det minsta.
     Ja, du läste rätt, jag tänker inte åtgärda dessa små petitesser. Jag tänker mysa runt i min egen misär hela dagen. Riktigt gotta mig åt hur ofräsch jag är. Mmm.. Jag ska njuta av att min kropp inte rör sig riktigt som jag vill, att min motorik har fått sig en liten knuff. Framförallt så ska jag dricka upp mitt te som på grund av min bristfälliga bakissyn istället för mjölk fick sig en skvätt filmjölk. Och det  bekommer mig inte det minsta.
     Där lägger vi ribban tycker jag. För dagens fortsatta sunkande. Värre kan det ju inte bli. Vi utser denna dagen till veckans skabbigaste dag. Tycker jag. Men jag kan inget lova. Veckan är långt ifrån slut och jag har ju överträffat mig själv förr. Nasty, Snabbtass!