Starshinesnabbtass

Min almanacka talar om för mig att jag har en pensionärshelg inbokad just den här helgen. Det innebär, föga förvånande, att jag tänker ägna mig åt sådant som pensionärer förväntas ägna sig åt. Som att sticka, lösa korsord, gå stavgång i slowmotion och baka småkakor.

Fast nu stämmer ju inte det här riktigt överens med verkligheten. Alla vet ju att riktiga pensionärer tittar på cops och äter såna där hjärtformade chips eller möjligtvis engelsk konfekt hela dagarna. Med den obligatoriska vodka-limen som enda avbrott vid fyrasnåret.
Detta känns dock som en lite väl själsdödande aktivitet för en så pass undomlig filur som jag själv, så jag väljer att blunda för realiteten och istället satsa på ovan nämnda fantasibild av dessa icke längre arbetsföra individer.

God helg säger jag.

Ps. Idag är jag turligt nog mer fascinerad än irriterad av att mami trallar med till I kissed a girl. Det är faktiskt, trots allt, en oslagbar syn att se de orden komma ur hennes mun. Ds.

Fördelen med att jobba på fabrik; Idag gick jag till jobbet fortfarande iförd pyjamas. Ingen höjde på ögonbrynen.

Anledningen till att jag inte bloggar så mycket för tillfället är att jag istället krafsar ner mina iakttagelser och dylikt i en liten, liten anteckningsbok som jag alltid bär med mig i min högra jeansficka. Med penna. På gammalt hederligt manér. Det är liksom lite coolare.

Jag vet inte riktigt varför jag finner det värt att informera er om att jag använder inte mindre än 3 deodoranter parallellt.

Men nu gjorde jag det i alla fall.

Jag tänkte innan idag att jag kanske skulle ta tillbaka alla hemskheter jag skrivit om min moder. Hon är ju trots allt min mor. Men det var innan hon skrålade med i I kissed a girl. Då mindes jag plötsligt att det var hon som sänt mig till hårfrisörskan från helvettet. Hon som såg till att min skulp numera pryds av en hårformation à la unisex. Inte helt olikt hockeyfrilla. Men mångsidig, sätter man upp håret i en ordinär hästsvans uppstår hux flux något som lätt kan förväxlas med en David Crocket mössa.

Jaja. Nog om mig. Nu ska jag träffa mannen i Bernans liv. Även om jag hellre hade träffat mannen i mitt liv. Det hade varit ganska nervkittlande, eftersom att han än så länge saknar både namn och ansikte.

1. Ljudet som uppstår när min mor äter morötter.

2. Ljudet som uppstår när min mor äter alla resterande varianter av livsmedel.

3. När min mor försöker sjunga med i låtar hon icke kan texten till.


Nu skulle man ju kunna tro att jag inte tycker om min mor, och nej, det gör jag inte heller.

Jag spenderar fredagskvällen med att vara fylle-chaufför åt min farfar. Och jag är skrämmande tillfreds med situationen.

Jag har hostat något alldeles förfärligt i hela tre veckor. Det har växlats friskt mellan ret- rök- och slemhosta. Så mycket kan man säga om bacillen som våldtar min hals, men enformig är den minsann inte!

På väg till jobbet idag drabbades jag som vanligt av en plötslig och mycket obehaglig hostattack:

- Det är väl inte rökhosta? väser min moder misstänksamt.
- Varför i hela fridens namn skulle jag börja röka vid 21 års ålder? utropar jag förnärmat och spänner mina oskyldiga blå i henne för att skickligt dölja min chock.
- Nej hehe, säger min mor och ber översvallande om ursäkt, det vore väl lite korkat.

 Hon är så lättlurad.

Eller. Det där var inte riktigt sant. Det lät snarare så här:

-Det är väl inte rökhosta? väser min moder misstänksamt.
-Nej! svarar jag lite väl fort och blänger på henne.

Sen dess har vi icke pratat med varandra.

Jag är rädd.

1. Det är den 16:e oktober och min moder lyssnar på instrumental julmusik.

2. Min far gömmer godis (för tillfället kexchoklad) i sin byrå och vägrar bjuda.

3. Jag har haft samma jeans på mig varje dag i ganska exakt 2 veckor. Och nej, jag har inga planer på att byta inom den närmsta framtiden.

Jag susade hem från jobbet en vända med avsikten att hämta min ipod. Det var vad jag sa i alla fall. Jag är allt lite busig idag!

Är inte min nya design fräsig, så säg?

Idag är jag oförskämt lycklig utan någon konkret anledning. Mitt liv suger i och för sig, men det suger på ett ganska skönt sätt. Som en ny dammsugare typ. Ja, ni fattar grejen.

These are a few of my favourite things:

1. Roadkill! (Less is more, ni vet.)

2. Dvärgar! (Kommentarer överflödiga. Vem kan låta bli att le när en kortväxt person ( för att vara politiskt korrekt) letar sig in i synfältet?)

3. Ordet vulva. (Mycket häftigare än att säga fitta. Och mer motbjudande.)

Som ni kanske har gissat har jag återvänt från min landsflykt, och ja, jag tog med mig Kvickan tillbaka också. Vi har haft en exceptionellt magnifik vistelse bortom Sveriges gränser och om ni är snälla kanske jag publicerar ett eller annat utdrag från vår fabulösa resedagbok.

Håll i hatten nu; jag har slutat deppa! Jag titulerar mig numera fröken positiv. Men det är svårt, kära vänner, det är svårt.

Jag är förlagd med ett helt hav av förbud. Smaka på dessa:

deppförbud (OBVIOUSLY)
rökförbud
surförbud
snäsförbud
kolhydratförbud

Och en sak ska jag säga er, det är ytterst kämpigt att varken deppa eller sura när man varken får äta godis eller girigt suga i sig prince mentol för att dämpa all uppdämd ilska.

Och min mor förenklar inte min situation. Det är väl klart jag känner ett okontrollerbart behov av att snäsa åt henne när hon envisas med att se så dum ut? Kom igen liksom.

Jag gör alltså (OBVIOUSLY) ännu ett försök till att återuppta mitt briljanta bloggande. Läs och njut. Ingen vet hur länge det varar, jag är en oberäknelig prick.