Hasta la vista!
Ah well. Med tre små tecken för sol intatuerade i ögonvrån, på grekiska, och en nytjackad limpa L&M är både jag och Kvicks mer än redo att angöra Roskildefestivalen för första gången i ordningen. Laddade med varsitt storpack resorb för oväntade bafyllor och våtservetter för oundvikliga nikotinfläckar ska nog allt förlöpa gaaanska så väl.
Ok, vi kanske ses i dimman, annars om en vecka eller två.
Ok, vi kanske ses i dimman, annars om en vecka eller två.
shalom!
Igår tryckte jag och Kvickan oförskämt stora sushibitar och gjorde något så berikande som att titta på film. Filmen var förfärligt dålig och förskräckligt oförutsägbar. Och hemsk, huuuuh! Vedervärdigt kuslig. Vi var så illa tvungna att titta på tejpscenen i Yes Man inte mindre än 7 gånger för att varva ner.
Jag rekommenderar den inte, därför säger jag inte ens vilken film det var.
Jag rekommenderar den inte, därför säger jag inte ens vilken film det var.
Hälosam for nothing!
Efter midsommar fick jag, bokstavligen, en nikotingul fingervisning om varthän min hälsa barkade.
I sex hela dagar har jag nu undvikit att både röra och inhalera dessa förädiska små läckerheter som bevisligen orsakar missfärgning.
Trots detta skiftar min pekfingernagel fortfarande i något som jag närmast skulle definiera till nyansen "LemonChiffon" (#FFFACD).
Märkligt. Väldigt jävla märkligt.
Så fort Kvinnan Som Talar Med Katter och Mattan (så heter herr och fru Starshine i förnamn) lämnar vår bostad, är det jag som ger upp och tar mig en rackare.
Ännu en lyckad och givande dag i mitt liv.
Idag vaknade jag klockan 06.00. Prick. En perfekt tidpunkt att sortera tvätten på mitt golv.
Klockan 06.20, prick, var jag så utmattad av denna energikrävande aktivitet att jag åter stupade i säng och tog en liten powernap på en sisådär 5 timmar.
Sen satte jag mig här vid datorn.
Nu, nästan 4 timmar senare, sitter jag fortfarande här. En förspilld dag, tänker ni. Men tji fick ni! Jag övar nämligen inför Roskildefestivalen.
Som vi alla vet så krävs det mycket planering och träning för att överleva en vecka i tält. Idag praktiserar jag det där med den bristfälliga hygienen.
Så, mina vänner, gissa vem som icke har duschat idag och heller inte har några planer på denna själsdödande handling?
Inget bad idag!
Klockan 06.20, prick, var jag så utmattad av denna energikrävande aktivitet att jag åter stupade i säng och tog en liten powernap på en sisådär 5 timmar.
Sen satte jag mig här vid datorn.
Nu, nästan 4 timmar senare, sitter jag fortfarande här. En förspilld dag, tänker ni. Men tji fick ni! Jag övar nämligen inför Roskildefestivalen.
Som vi alla vet så krävs det mycket planering och träning för att överleva en vecka i tält. Idag praktiserar jag det där med den bristfälliga hygienen.
Så, mina vänner, gissa vem som icke har duschat idag och heller inte har några planer på denna själsdödande handling?
Inget bad idag!
Korrektion:
Jag är inte glad därför att Michael Jackson har dött. Det rör mig bara helt enkelt inte i ryggen.
Lika glad för det är jag, lalalalalalala!
Michael Jackson dog idag. Hela världen sörjer.
Utom jag.
Skönt att den lille otäckingen är borta.
Utom jag.
Skönt att den lille otäckingen är borta.
Jag nöjer mig med dig, fast min hjärna skriker nej.
Hola hola!
Nu är jag tillbaka igen.Tillbaka från Judeland och därmed utan befogenhet att blogga på min lilla specialkreerade blogg. Inte för att inläggen duggade tätt där borta, men nu är jag alltså tillbaka här. Tillbaka på ruta ett som Barbados en gång sjöng.
Livet i Småland går sin gilla gång. Allt är exakt som det alltid varit. Om jag inte hade vetat bättre så hade det lika gärna fortfarande kunnat vara sommaren 2008. Mina aktiviteter är identiska nu som då. Med skillnaden att jag är lite äldre, lite tjockare och mycket gladare.
Tristessen har dock tagit ett strypgrepp om min skrina hals och jag gör mitt bästa för att liva upp stämningen. Idag, till exempel, tog jag mig en liten joggingrunda runt sjön och istället för att varva ner med ett glas vatten eller två, tog jag mig ett glas rött vin som jag njutningsfullt silade mellan tänderna, rullade på tungan och glupskt svalde. Annars har jag inte så mycket att förtälja just nu, förutom att Kvickan använder mina trosor och en galen ICA-anställd försökte proppa in KORV i min lilla söta pussmun. Isch.
Nu ska jag ta på mig mina illsvarta byxor och bara ha det allmänt illgitt. Joråsåatt.
Nu är jag tillbaka igen.Tillbaka från Judeland och därmed utan befogenhet att blogga på min lilla specialkreerade blogg. Inte för att inläggen duggade tätt där borta, men nu är jag alltså tillbaka här. Tillbaka på ruta ett som Barbados en gång sjöng.
Livet i Småland går sin gilla gång. Allt är exakt som det alltid varit. Om jag inte hade vetat bättre så hade det lika gärna fortfarande kunnat vara sommaren 2008. Mina aktiviteter är identiska nu som då. Med skillnaden att jag är lite äldre, lite tjockare och mycket gladare.
Tristessen har dock tagit ett strypgrepp om min skrina hals och jag gör mitt bästa för att liva upp stämningen. Idag, till exempel, tog jag mig en liten joggingrunda runt sjön och istället för att varva ner med ett glas vatten eller två, tog jag mig ett glas rött vin som jag njutningsfullt silade mellan tänderna, rullade på tungan och glupskt svalde. Annars har jag inte så mycket att förtälja just nu, förutom att Kvickan använder mina trosor och en galen ICA-anställd försökte proppa in KORV i min lilla söta pussmun. Isch.
Nu ska jag ta på mig mina illsvarta byxor och bara ha det allmänt illgitt. Joråsåatt.
