Starshinesnabbtass

Nu kan jag bocka av en av punkterna på dagens agenda. Jag har nämligen tränat. En härlig joggingrunda i skogen, var min tanke. Och ja, de första kilometrarna var mycket angenäma. Resten kantades av skador och framförallt förödmjukelse:
     Jag springer nerför en lätt sluttande nerförsbacke när jag plötsligt snubblar över en fet rot. Jag tänker tyst nej, nej, medans mitt liv snabbt passerar i revy bakom mina halvslutna, uppgivna ögonlock. Samtidigt, innan jag når marken, ser jag två män med mycket fördelaktigt utseende. Som självklart får äran att bevittna mitt mycket sofistikerade magplask. Förödmjukad reser jag mig upp och borstar med darrande händer bort gruset och jorden som nu täcker hela min framsida.
Efter att ha mumlat något om att det inte var någon fara kutar jag därifrån i maxfart, tänk vad mina knubbiga ben kan prestera i pressade lägen!
Som om inte det är nog har jag så klart skrapsår i båda handflatorna och på ena benet. Skogen är även fylld av orienterande mellanstadiebarn som förbryllat betraktar mitt rödmosiga nylle. Yes, I'm a schwetter.
          Och självklart måste jag även snubbla en gång till inför ett gäng småfolk. Denna gång nöjer jag mig dock med att ta stora elefantsteg med nosen farligt nära marken. Klamp, klamp, klamp, låter det när mina små nätta fötter försöker räta upp min stora klumpiga kropp. Jag känner mig tillintetgjord. 
Det positiva i denna historia är att konditionen konstigt nog är på topp, trots senaste veckans försök till att förstöra mig själv både själsligt och kroppsligt. Men, det som ändå glädjer mig allra mest, är att jag spurtade förbi en litan knubbig tjej i en uppförsbacka. Hah! Att jag sedan kippade efter andan i flera minuter bekommer mig inte det minsta. Hah!






                                                                 Aaaaaaaj!