Starshinesnabbtass

Jag fick ett sms av min mami. Som precis har lärt sig sms:a by the way. Och nu attackerar hon alla hon känner med sms-kaskader.
Jaja, hon frågade hur jag mådde iallafall, och det tycker jag var ett trevligt initiativ av henne. Att fråga sin förstfödda, som har varit dödssjuk i tre dagar, hur hon mår, alltså. Det borde fler mammor göra. Dra iväg ett omotiverat sms, bara sådär helt utan anledning.
Jag svarade att jag börjar återhämta mig, att döden har slutat flåsa mig i nacken. Att han går på ett hyfsat betryggande avstånd nu. Jag svarade att jag inte hade varit ute på flera dagar och bara hade oliver och ris att leva på. Jag ljög. Jag har varken oliver eller ris. Men vi vill ju inte göra henne mer oroad än hon redan är, eller hur?
Men med denna undanmanöver så tror hon att jag iallafall undviker näringsbrist. Men det är långt ifrån sanningen. Jag börjar få utslag, sköldkörteln värker och skelettet knakar. Men det kan vara jag som inbillar mig.



 


OBS. Bilden har ingenting med texten att göra. Men den kunde haft. Om det hade varit min mami. Men det är det inte.