Starshinesnabbtass

Del 2 - Hur namnet Pojken-som-kunde-vistas-överallt får sin förklaring.

På morgonen dagen efter festen låg det ett tjockt täcke med nyfallen snö över den lilla byn bakom det stora berget. Byns barn och ungdomar tjoade och tjöt av lycka. Förutom lilla djurbögen Johan som tänkte på alla stackars djur som måste frysa något outhärdligt därute. Men han trotsade sina inre begär och tog med sig sin lilla gula pulka och anslöt sig till sina tre vänner.
     De tre vännerna noterade knappt att lilla djurbögen Johan kom, speciellt inte slampiga Sussie som var i full färd med att trycka upp sina bröst i Everts nylle. Evert frustade och kippade efter andan samtidigt som han försökte bryta sig loss utan resultat. Efter ett par sekunder segnade han utslagen ner till marken. De två vännerna och djurbögen blev lite förskräckta och försökte få liv i stackars Evert med diverse första-hjälpen-moment. Det tog ett tiotal minuter innan Evert (vi kan kalla honom Evvan för enkelhetens skull) drog ett långt rosslande andetag, inte helt olikt någon med grav astma. Alla satt runt Evvan och stirrade storögt på honom och väntade sig en förklaring till hans plötsliga svimattack.

Efter ett par minuters andhämnting och ondsint blängande från Evvans sida uttropade han förargat med hes stämma: "När tusan duschade du senast, slampiga Sussie!"
Sussie blev förnärmad och snörpte högfärdigt på munnen medan hon mumlade ett svagt: "27:de april."

Förvirrat möttes Evvans och djurbögens blickar innan de lät sina glosögda ögon vila på Pojken-som-kunde-vistas-överallt, som brukade utsättas för närkontakt med slampiga Sussie var och varannan dag. Pojken-som-kunde-vistas-överallt log stort mot de andra och förklarade att han blev av med sitt luktsinne i en koskits-olycka för en herrans år sedan.
"Aha!" uttropade alla lättat i kör och fortsatte sedan obekymrat åka pulka tills solen gick ner.

På kvällen var det i sedvanlig ordning fest med bullar, kakor och äggstanning. Och mängder av tequila rose förstås. Lilla djurbögen Johan deltog för att skingra misstankarna men längtade hem varenda sekund. När han väl fick tillåtelse att skutta hemåt var han så exalterad att han kissade på sig lite. Allt förlöpte dock inte riktigt enligt planerna, i midnattsmörkret snubblade lilla djurbögen Johan över något. Lilla ensamma djurbögen blev livrädd och vågade knappt titta efter vad det var, men till slut samlade han allt mod som rymdes i hans späda lilla kropp och tände pannlampan. Vad som mötte honom var en syn han sent skulle glömma....

Fortsättning följer..





Pojken-som-kunde-vistas-överallt för en herrans år sedan, lyckligt ovetande sekunderna före the accident.