Starshinesnabbtass

 Del 3 - Hur lilla djurbögen Johan finner en ny passion i livet.

När ljuset från pannlampan nådde det föremål som lilla djurbögen Johan hade snubblat över kunde man höra Johan häftigt dra efter andan av förvåning och kanske kunde man även ana en gnutta förtjusning. Mitt på den asfalterade före detta grusvägen låg nämligen ett par batikfärgade skor med gulddetaljer. Visst var de fina att titta på men vad lilla Johan inte kunde utröna av det taffliga sken hans begagnade pannlampa gav var ett det var ett par tåspetsskor.
Hur som helst så roffade lilla Johan snabbt som attan åt sig skorna, innan någon sniken tjyv skulle lägga rabarber på dem, och skuttade glad i hågen hemåt. Alla tankar på djur var för tillfället som bortblåsta och lilla Johan gladdes något oerhört åt sitt förträffliga fynd. Den kvällen somnade han med ett leende på läpparna som hette duga.

Följande morgon var lilla djurbögen Johan uppe med tuppen för att prova sina nya skodon. Han hade nu identifierat skons slag men var lite tveksam till hur han skulle hantera skorna. Det närmaste han hade kommit dansens värld var när han på skolgympan, med drypande handsvett, tvingades dansa foxtrot med tjocka Berit. Men när han upptäckte att balettskorna satt som gjutna på hans spensliga små fötter tog han det som ett tecken från ovan. Baletten var hans kall!

Givetvis hade lilla Johan ingen aning om hur man gjorde men han vågade inte heller be någon om hjälp. Han kände på sig att detta var lite tabubelagt och han ville ju inte gärna spä på misstankarna som han redan omgärdades av. Därför var han helt utlämnad till sitt eget öde och ansvaret att lära sig dansens konst vilade tungt på hans späda, hopsjunkna axlar. Lilla Johan var dock inte den som gav upp i första taget, han satte på lite orientalisk musik och kastade sig orädd, med huvudet före, rakt in i denna nya spännande värld full av möjligheter. 
     Och skam den som ger sig! Två timmar senare flög lilla Johan runt i sitt pojkrum prytt med Aqua-affischer utrivna ur gamla sparade OKEJ-tidningar i det ena graciösa hoppet efter det andra. Det var spagat hit och split dit och piruetter utan dess like!
När han efter flera timmars outtröttligt dansande skalade av sig de magiska skorna hade han inte det minsta ont i tårna. Det var i och för sig inte speciellt förvånande eftersom att lilla Johan alltid hade haft väldigt starka tår och hans hud satt mycket hårt. Det hade man givit honom beröm för redan på BVC.

Lyckligare hade man väl sällan skådat lilla Johan, han var i sitt esse, och innan dagen var slut hade han uppfunnit en helt ny dansstil, en mycket spirituell balett som han kallade spiritousa. Om han hade vetat vad det betydde så hade han kallat det något annat eftersom att han var en stark motståndare till alla former av rusdrycker, men det har inget med saken att göra.

Frågan var nu bara hur lilla Johan skulle kunna sprida sin nyskapande dansform utan att röja sin identitet. Det var mycket viktigt för honom att framstå som maskulin och han var ganska säker på att tåspetsdans inte var något som man förknippade med manligt.

Fortsättning följer...

Lilla Johan gör ett elegant hopp till orientaliska toner.