Starshinesnabbtass

Idag hände det otänkbara. Det som jag inte ens i min vildaste fantasi trodde någonsin skulle hända mig. Jag har inte kunnat blogga på hela dagen eftersom att jag har darrat som ett asplöv och tillika en parkinsonpatient. Jag befinner mig fortfarande i djupt chocktillstånd. 
    
Vad som hände var att jag, som var och varannan dag, tog mig en sedvanlig shoppingtur, dagen till ära hedrade jag ÖB med min närvaro. Jag strosade lugnt nedför gångarna i affären och trallade lite lättsamt på en okänd melodi. Då plötsligt som en blixt från klarhimmel hörde jag ett välbekant svischande. Jag kunde inte riktigt placera mullrandet, men det lät olycksbådande. Så jag vred på huvudet så häftigt att mina gyllene lockar dansade runt mina kantigt vältränade och beniga axlar, för en sekund så doldes min tindrande blick bakom hårsvallet men precis i rättan stund föste jag nonchalant bort slingorna ur mitt särdeles symmetriska anlete. I sista sekunden uppfattade min syn faran och jag hann precis slänga mig åt sidan över vad som senare visade sig vara en ställning med mums mums. Jag undvek med en hårsmån att bli överkörd, misshandlad och slaktad.

Nu undrar ni förstås vad det är för sorts fordon som har tillåtelse att trafikera fritt inne på ÖB. Jag har svårt att ta ordet i min mun än mera omvandla det till skrift. Men detta skräckinjagande fordon som numera ger mig lättare epileptiska anfall vid endast åtanke, stavas p-e-r-m-o-b-i-l. Detta djävulens påfund får husera fritt i allehanda tänkbara miljöer. Hastighetsbegränsning ingår inte ens i dessa huliganers vokabulär.

Jag tycker att Reinfeldt borde ta sitt ansvar och vidta åtgärder och göra någonting drastiskt för att minimera faran för oss vanliga, hederliga och i vissa fall vackra och sjusärdeles intellektuella (exempelvis jag) medborgare att skadas i miljöer där vi trodde att vi gick säkra.

Själv fortsätter jag att meja ner permisar med cykeln som vanligt tills ett lämpligare tillvägagångssätt dyker upp.