Starshinesnabbtass

Kvickan diskuterar det här med tånaglar. Att man förväntas ansa dem och hålla på, annars är man äcklig. Men jag gör sällan något åt dem förrän de borrar hål i granntån med sina vassa kanter. Då överväger jag att klippa precis så mycket som behövs för att kunna gå normalt igen. Inte en millimeter mer. För som sagt, ragget från krogen vilar inte sin blick så lång ner som på mina fötter. Där brukar blicken stanna någonstans i brösthöjd.
     Och skulle jag mot all förmodan ha lite problem med min annars fläckfria motorik (nu syftar jag på intagen alkohol) och råka rispa till ragget lite med mina kloliknande tånaglar, så skulle han inte våga sig på att klaga. Jag menar, han får ju ligga! Hallå! Av samma anledning har jag även slutat raka benen. Har killen kommit så långt lär han inte riskera ett uteblivet samlag på grund av en så värdslig sak som ett stycke lurviga ben.