Ett rop på hjälp!
Jag har varit så upptagen idag med att göra absolut ingenting att jag helt har glömt bort att utfodra mig själv. Det är ju sinnessjukt. Och nu är jag så matt av hunger att jag inte kan förmå min utmärglade kropp att gå ut till köket. Jag tittar ner på mina tandpetare till ben och inser att det är kört. De kommer att gå av om jag utsätter dem för någon form att exercis överhuvudtaget.
Jag gör en kvalificerad gissning på att jag har passerat mitt mål, size zero, med råge, jag kan ju högst väga en ptjaa, låt oss säga en 16 kilo. Det är cirka fem kilo för lite. Jag börjar bli orolig att jag kommer att svälta ihjäl framför min dator. Tio meter från köket. Vilken rockstjärnedöd! Fatta vilka rubriker det skulle bli! Jag skulle bli rikskändis.
Hmm, jag väger fördelarna mot nackdelarna: Känd och död eller tragisk och vid liv? Det tåls att fundera på.

Kommentarer
Trackback