Starshinesnabbtass

                                                        




Alltså. Fula kläder och skor i all ära. Det är självklart frustrerande för oss normala människor att betrakta alla dessa töntar som verkar stilmässigt efterblivna.

Jag vill nog sträcka mig så lång som att säga att vi faktiskt känner en liten, stickande smärta längst inne i ögongloben när vi tvingas bevittna träningsskor på krogen (nu snackar vi tjejer) och illasittande jeans som verkar sluta någonstans uppe vid armhålorna (nu snackar vi killar).

Men detta är är endast en liten, fjuttig bagatell jämfört med vad min vän Bernan (om hon vill vara anonym så läs Harriet) bevittnade tidigare i veckan. Jag kan nog tala för hela min bekantskapskrets när jag säger att vi lider med henne.
Jag skulle nog inte önska min värsta fiende denna upplevelse: En tjej, modemässigt, utseendemässigt , muntligt och odörmässigt efterbliven. Med jeans som sitter så illa att man kan se ner i dem. Och ja, ta ett djupt andetag. Jag tror att ni kan ana vad jag kommer att säga. Det är riktigt, riktigt nasty. Jag vet inte om jag vill besudla min blogg med de här orden, men okej. Here it goes:

vad ser man när man av misstag råkar snegla nedåt om inte könshår! Könshår i massor!

Det fullkomligt väller ut över linningen och hotar att ta över det bekväma spacet mellan Bernan och tjejen. Bernan blir självklart förfärad och börjar springa därifrån men märker att det är något som håller henne tillbaka.
Hon tar några stapplande steg men inser att det är könshåret som har snott sig runt hennes handleder. Hennes ben skakar så häftigt att hon faller ihop i en hårig, liten hög.

Men, frukta icke! Till Bernans stora lycka befinner superhjälten Snabbtass på utryckning i närheten och kommer genast till Bernans undsättning. Eftersom Snabbtass har en faiblesse för saxar så bär hon alltid en liten, nätt sax med vass egg i bakfickan. Snabbtass är heller inte rädd för att klippa utan sätter snabbt saxen i det som håller Bernan fast. Och hon är fri! Tyvärr så blev Bernan blind av den horribla synen. Och hon är fortfarande stum, döv och paralyserad av rädsla. Ett kolli skull man väl kunna kalla det. Men hon hör röster i huvudet. Så vi är glada för det lilla.

Ojdå, jag blev lite exalterad och dragged away at the end. Men det mesta är sant.