Gutenheute alle leute!






Som min pappa brukar säga ibland
.
Men jag måste påpeka, som han alltid är så noga att göra, att detta är inget riktigt uttryck. Det finns inget som heter Gutenheute. Men det hindrar inte oss från att använda det. Eller hur? Nej, vi kör på ändå. Vi står där oberörda med fingrarna i öronen och vägrar att lyssna. Vi kanske ser dumma ut. Men det bekommer oss inte det minsta.





                                                                

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0