Bisarra händelser i mitt huvud
Okej. Jag misstänker starkt att jag håller på att bli galen på riktigt. Lätt sinnesförvirrad är knappast en överdrift i alla fall:
Idag beslutade jag mig för att förgylla dagen med en shoppingtripp på diverse lågprisvaruhus tillsammans med min far.. Mitt botaniserande på Rusta resulerar i att jag seriöst står och överväger att köpa en gigantisk sekatör. Mitt huvud för en minst sagt livlig diskution med sig själv och väger fördelar mot nackdelar. Jag hör hur jag själv motiverar köpet med "jag skulle ju se sjukt cool ut om jag kånkade runt på den offentligt". What?? Jag ruskar häftigt på mitt huvud med tillhörande fyrkantigt ansikte (mer om detta fenomen en annan gång) och tar mitt förnuft till fånga. Jag tar mig snabbt därifrån för att inte genomföra årets märkligaste impulsköp. Min far är försvunnen och jag tar tillfället i akt att strosa vidare genom gångarna och titta på saker som jag definitivt inte vill ha. Jag går förbi hyllorna med chips och hoppar till av att jag fnyser "tjockis" högt för mig själv vid åsynen av en knubbig kvinna som plockar på sig inte bara en, utan två, påsar av dessa krispiga potatistilltugg. Kvinnan rycker till och vänder sig om, men som tur är är jag, som bekant, snabbare än en vessla och har redan hunnit slinka in bakom en hylla med köksattiraljer. Puh!
Som om detta inte räcker för att konstatera att jag inte längre är vid mina sinnens fulla bruk så fastnar jag med blicken på ett orangt ös-kar och drabbas av ett nästintill okontrollerbart habegär. Och här är det inte ens förnuftet som säger nej, utan plånboken!
Med nöd och näppe lyckades jag hejda mig själv från vidare schizofreniteter men det är med bankande hjärta och kraftiga svettningar jag sätter dessa ord på pränt.
Amatördiagnos, någon?
Idag beslutade jag mig för att förgylla dagen med en shoppingtripp på diverse lågprisvaruhus tillsammans med min far.. Mitt botaniserande på Rusta resulerar i att jag seriöst står och överväger att köpa en gigantisk sekatör. Mitt huvud för en minst sagt livlig diskution med sig själv och väger fördelar mot nackdelar. Jag hör hur jag själv motiverar köpet med "jag skulle ju se sjukt cool ut om jag kånkade runt på den offentligt". What?? Jag ruskar häftigt på mitt huvud med tillhörande fyrkantigt ansikte (mer om detta fenomen en annan gång) och tar mitt förnuft till fånga. Jag tar mig snabbt därifrån för att inte genomföra årets märkligaste impulsköp. Min far är försvunnen och jag tar tillfället i akt att strosa vidare genom gångarna och titta på saker som jag definitivt inte vill ha. Jag går förbi hyllorna med chips och hoppar till av att jag fnyser "tjockis" högt för mig själv vid åsynen av en knubbig kvinna som plockar på sig inte bara en, utan två, påsar av dessa krispiga potatistilltugg. Kvinnan rycker till och vänder sig om, men som tur är är jag, som bekant, snabbare än en vessla och har redan hunnit slinka in bakom en hylla med köksattiraljer. Puh!
Som om detta inte räcker för att konstatera att jag inte längre är vid mina sinnens fulla bruk så fastnar jag med blicken på ett orangt ös-kar och drabbas av ett nästintill okontrollerbart habegär. Och här är det inte ens förnuftet som säger nej, utan plånboken!
Med nöd och näppe lyckades jag hejda mig själv från vidare schizofreniteter men det är med bankande hjärta och kraftiga svettningar jag sätter dessa ord på pränt.
Amatördiagnos, någon?
Kommentarer
Trackback
