Starshinesnabbtass

Jag är på ett sånt förtjusande bra humör idag att jag tänker dela med mig av ett barndomsminne som jag dock inte minns men som är alldeles sant och finns bevarat för eftervärlden i brevform:

Snabbis är 5 år gammal och Kvickan är 3. De har varit med Mami inne i stan som har köpt en blommig ryggsäck till Snabbis (i den fantastiska färgen rosa såklart. Orginellt, Snabbis, orginellt!) och en sån där pyjamas som sitter ihop likt en overall till Kvickan.
Snabbis hade förvånande nog varit skitjobbig och elak i flera dagar så Mami gömde ryggsäcken och sade till stackars lilla 5-åriga Snabbis att den inte skulle tillfalla henne förrän hon hade varit snäll och käck i ett par dagar. (Här ser jag en liten suckande Snabbis framför mig. Stamp i marken, båge med armen!)
Det blir kväll och lilla Kvickan skuttar i sin en-delade pyjamas och tittar förväntansfullt på sura Snabbis:

" Är jag fin nu, Snabbis?" (Hon tilltalade mig dock med ett annat namn som jag innehade på den tiden men som jag inte kan avslöja här med risk för att röja min identitet för de 5 läsare jag har. Som alldeles säkert inte tillhör min bekantskapskrets. Eller den ena är ju jag. Men de andra 4 då alltså.)
"Hmm.." Snabbis betraktar Kvickan länge, länge och lägger huvudet på sned, "Om jag säger vad jag egentligen tycker så kommer jag a l d r i g få den där ryggsäcken!"