Saker som jag hatar med att bo hemma- del ?
Kattmaten.
Vareviga gång vi äntrar hemmets lugna vrå efter en hård arbetsdag klampar min moder omedelbart, mycket ograciöst och helt utan öga för det estetiska i en genomtänkt kroppsföring, mot kylskåpet för att hetsigt slita fram en förpackning kattmat. Här ska gödas på studs! Gud förbjude att det feta kattskrället skulle råka tappa ett gram eller två!
Jag skiter fullständigt i kattdjurets matvanor. Vad som däremot utgör ämnet för mina frustrationer är den vedervärdiga odör som stiger i väl synliga ångor från sheba-paketet. Jämmer och elände. Ve och fasa. Och alla andra beklagande ordkombinationer.
Det krävs vanligtvis inte speciellt mycket för att få min magsäck att vända avigsidan utåt och med tanke på att denna doft skulle få till och med min mormor (som saknar luksinne) att behöva anstränga sig för att få behålla klockan-fyra-vodka-limen är det inte svårt att räkna ut att ett nervöst sammanbrott för min del inte ligger långt utom räckhåll, så att säga.
Men! Eftersom att jag vid 21 års ålder anser att jag bör kunna ta det som den vuxna människa jag inte är, men förväntas vara, tillämpar jag uttrycket "ta seden dit man kommer" och istället för att spy både galla och matrester över såväl katt som mamma knycker jag bara lite lätt på huvudet och skrider ogillande därifrån. Graciöst och elegant, med en kroppsföring som heter duga. Såklart.
Vareviga gång vi äntrar hemmets lugna vrå efter en hård arbetsdag klampar min moder omedelbart, mycket ograciöst och helt utan öga för det estetiska i en genomtänkt kroppsföring, mot kylskåpet för att hetsigt slita fram en förpackning kattmat. Här ska gödas på studs! Gud förbjude att det feta kattskrället skulle råka tappa ett gram eller två!
Jag skiter fullständigt i kattdjurets matvanor. Vad som däremot utgör ämnet för mina frustrationer är den vedervärdiga odör som stiger i väl synliga ångor från sheba-paketet. Jämmer och elände. Ve och fasa. Och alla andra beklagande ordkombinationer.
Det krävs vanligtvis inte speciellt mycket för att få min magsäck att vända avigsidan utåt och med tanke på att denna doft skulle få till och med min mormor (som saknar luksinne) att behöva anstränga sig för att få behålla klockan-fyra-vodka-limen är det inte svårt att räkna ut att ett nervöst sammanbrott för min del inte ligger långt utom räckhåll, så att säga.
Men! Eftersom att jag vid 21 års ålder anser att jag bör kunna ta det som den vuxna människa jag inte är, men förväntas vara, tillämpar jag uttrycket "ta seden dit man kommer" och istället för att spy både galla och matrester över såväl katt som mamma knycker jag bara lite lätt på huvudet och skrider ogillande därifrån. Graciöst och elegant, med en kroppsföring som heter duga. Såklart.
Kommentarer
Trackback
