suck, pust och stön.

I torsdags tog jag mig en influensaspruta. Det blir bäst så, tänkte jag, så jag inte går miste om en enda sekund av mitt fascinerande och händelserika liv. 

Nu är hela min arm öm. Det smärtar nåt fruktansvärt. Jag var nära att ge upp och helt sonika sluta andas när jag insåg att jag inte ens kan sova på min favoritsida längre.

Det kan inte bli annat än en storslagen helg det här!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0