Starshinesnabbtass

Under min tid i Kalmar har jag lagt mig till med en liten ovana. Jag ska prompt cykla när jag är full. Varenda gång det är dags att ta sig hem från krogen finner jag det självklart att det skall göras till cykel.

Tyvärr så är jag ingen hejare på att hantera en velociped ens i nyktert tillstånd vilket har fått ödesdigra resultat. Mina ben är totalt sargade. Och de hinner aldrig läka mellan mina dumdristiga alkoholpåverkade cykelturer. Det som skrämmer mig mest är hur min mor kommer att reagera om hon råkar få syn på mina blåmarmorerade ben med en härlig mosaik av stora skrapmärken och blodutgjutningar.

För jag betvivlar starkt att hon vill höra att hennes 22-åriga dotter fortfarande inte växt ifrån det stadiet där man dricker sig så full att man inte längre kan stå på benen.

Håll tummarna för att jag väljer bussen ikväll. Dagens snöby bådar icke gott.