Bikeride of shame
Ja, i lördags förmiddag var det dags. Min första bikeride of shame.
När jag cyklade genom hela Kalmar i trasiga strumpbyxor, oanständigt kort kjol (som envisades med att konstant blåsa upp, för att göra det inte bara oanständigt utan rent ut sagt vulgärt) och med maskaran hafsigt utkletad under ögonen, insåg jag att det var slut på walk of shames. Walk of shame är SÅ 2008.
Varför gå när man kan cykla? Det är jävligt mycket coolare att bara svischa förbi på en grön Merida. Trampa så fort att ingen hinner se gårdagens outfit och skammens rodnad på dina kinder. Det enda du lämnar efter dig är en svag doft av gammal fylla.
Och en stark lukt av ångest.
När jag cyklade genom hela Kalmar i trasiga strumpbyxor, oanständigt kort kjol (som envisades med att konstant blåsa upp, för att göra det inte bara oanständigt utan rent ut sagt vulgärt) och med maskaran hafsigt utkletad under ögonen, insåg jag att det var slut på walk of shames. Walk of shame är SÅ 2008.
Varför gå när man kan cykla? Det är jävligt mycket coolare att bara svischa förbi på en grön Merida. Trampa så fort att ingen hinner se gårdagens outfit och skammens rodnad på dina kinder. Det enda du lämnar efter dig är en svag doft av gammal fylla.
Och en stark lukt av ångest.
Kommentarer
Trackback
