Starshinesnabbtass

I ett stort rött hus vid vägens slut, liten elak tomte tittar ut.

Smyger misstänksamt runt vita knuten. Ett plötsligt PANG. Någon blev skjuten.

Hastigt springer tomten tillbaka genom vita dörren in, ur gröna busken utanför hör vi sista andetaget från någon som trillar av pinn.

Vi ser ett par horn som liknar antennen på taket, skymta bakom busken inte längre så vaket.

Renen Rudolf säger vår slutledningsförmåga, i fönstret dansar tomten jitterbugg, eld och låga.

Ut han kommer med köttyxan i högsta hugg, han skuttar högt, ler i mjugg och plirar lömskt under gråsprängd lugg.

Efter en stunds pustande, stånkande och ett hundratals dunsar dova, tomten släpar in både filé och stek vill jag lova.

Släckta är för alltid mulens röda lysen, inifrån huset hör vi tomten öppna frysen.

Vattnets ljuva porlande smeker mina hörselsinnen likt klassisk musik. Jag vrider kranen på max och njuter av det häftiga splaschandet som uppstår när strålen möter vattenytan. Snart är min balja full. Full och redo att användas.

Längtansfullt tittar jag på vattennivån som stiger i allt snabbare fart. Där! Precis lagom. Hårdhänt, med en väl behärskad twist, vrider jag av kranen. En lätt suck av upphetsning slinker ur mig. Upphetsningen över att äntligen få ta tag i dagens smutsiga byk.

Försiktigt låter jag mina fingertoppar snudda vid ytan som skälver till vid min beröring. Vattnet är hett. Ånga stiger upp från baljan och fäster sig mjukt på badrumsspegeln. Det är trångt och immigt i rummet. Jag kan inte vänta längre.

Hetsigt och ivrigt kastar jag mina kläder ner i vätan. De suger törstigt åt sig varenda droppe tills de inte kan ta emot mer.

Nu är det min tur. Jag tar ett djupt andetag och ger mig hän. Jag tar fram en tub med handtvättmedel och trycker ut en stor klick i handflatan. Medlet känns svalt och skönt mot mina varma händer. Jag masserar fram ett lätt lödder innan jag sänker ner händerna i vattnet och låter medlet blanda sig med vatten och kläder.

Jag fortsätter min massage, nu är det kläderna som får sig en omgång. Först lätt och varsamt. Sedan allt hårdare och hårdare tills smutsen inte kan stå emot längre. Den löser upp sig och blir ett med vattnet. Explosivt. Utan förvarning.

Jag stryker lätt med handryggen över pannan för att svepa bort en svettdroppe och pustar ut. Det smutsiga vattnet rinner av och virvlar ner i avloppet. Jag står avslappnat och betraktar min rena tvätt medan jag hämtar andan. Lugnt och metodiskt kramar jag ur den överflödiga vätskan ur kläderna och hänger upp dem på linan. Jag ger min tvätt en sista smekning över det lena tyget innan jag nöjt vänder den ryggen och går därifrån. Tillfredsställd.

Jag skulle kunna börja med att ursäkta mig för min frånvaro men det tänker jag inte göra. Jag utgår ifrån att "ni" (med största sannolikhet är det bara Contan som fortfarande läser min stackars blogg, om jag har tur vill säga) numera är införstådda med min syn på regelbundenhet.
Jag har mycket på G just nu. Det är tentor som skall skrivas, yoga-sockar som skall testas, bullar som skall ätas och sprit som skall drickas. Jag kände att jag höll på att gå in i väggen på grund av all press som ligger på mig därför tog jag min tillflykt till min lilla hemby ett par dagar för att andas in lite luft fri från korv-os, kunna strosa runt barfota i ett hem utan att efter två meter ha fotsulorna fulla med brödsmulor och dammtussar och äta lite oxfilé som min studentkassa inte kan stå för.
Imorgon återvänder jag till civilisationen för att utföra alla ovannämnda aktiviteter. Utvilad och glad. Eller ja, vaken och lite smått uppåt i alla fall.
När jag har tid kanske jag berättar om när min granne cyklade omkull och jag fick torka tårar och blod hela natten. Min granne är en 23-årig man.