Kära träningsdagbok..
Jag har i ett par veckor nu undvikit min före detta favorit träningsform, jogga. Detta på grund av den lilla incident som inträffade senaste gången jag så entusiastiskt begav mig ut i spåret. Men i ett tappert försök till att övervinna min rädsla, ignorerade jag mina idoga ursäkter och gjorde ett nytt försök.
Med bultande hjärta och ängslig uppsyn trippade jag försiktigt in i spåret. Och vad såg jag om inte löv, LÖV i massor! Överallt dessa små förrädiska löven som täckte och kamouflerade alla jävla stenar och rötter. Hjärtat började bulta ännu hårdare och jag snyftade till, kämpandes mot gråten. Hur skulle jag bemästra det här? Men det fanns ingen återvändo, här skulle fett brännas. Så jag löste det hela med att springa med höga knälyft. Som en klumpig travhäst. Det var jobbigt, men det var det värt. Travhäst är ju trots allt mitt andra namn. Snabbtass Travhäst. En vacker dag kanske jag avslöjar mitt efternamn också. Men än så länge vill jag behålla den anonymitet som ett så pass vanligt namn ger mig.
Ps. Jag hade givetvis ingen sån där kärra släpandes efter mig. Det blir ett framtida projekt.
