Starshinesnabbtass

   Ännu en dag då jag slipper besväras av alkoholdimmor och dylikt. Perfekt att passa på att försöka springa ifrån lite fett.

Trots solen, var min entusiasm vid tanken på en löparrunda aningen dämpad. Tja, ni vet varför. 

Så valet föll på ett pass medelgympa. Jag har testat gympa ett par gånger tidigare, och varje gång förbannat denna eländiga träningsform. Massa tanter i övremedelåldern som struttar runt i cykelbyxor i en stor cirkel, kan det bli mer tragiskt?
 
Hur som helst, passet är for free och gratis är gott. Så jag övermannade mina inre demoner och gick dit ändå. En och annan tant i cykelbyxor hade slunkit igenom men annars såg deltagarna ut att vara i min ålder. Det såg lovande ut med andra ord. Humöret var på topp och förväntningarna höga.


Så sätter vi igång och modet sjunker omedelbart. Jag känner hur humöret dalar och ilskan börjar koka när intruktören får oss att springa runt ,runt i ring, med smygande steg och hålla handen i pannan och speja än åt höger än åt vänster. Jahajaja, jag inser att jag har hamnat på dagisgympa denna gång. Bättre lycka nästa gång, suckar jag uppgivet för mig själv och spejar inlevelsefullt över vänster axel.