Dagens outfit!
Står mina ståtliga föräldrar för:
Hur man ska klä sig mitt på dagen i svampskogen.
Längst bak i bild kan ni se Herr Starshine i ett stycke regn/allväders-ställ i en l j u v l i g mossgrön ton för att på bästa sätt smälta in i naturen. För att bryta av väljer han en klatschig orange reflexväst. Hans hjässa pryds av en rostbrun hatt, även lämplig till havs. Märken okända.
Längt fram i bild kan ni då se, föga förvånande, Fru Starshine. Iklädd ett mer renodlat regnställ, avsedd för främst ganska regniga dagar. Regnstället är begagnat, vintage skulle man kunna säga, om det inte hade varit så att det från början var Snabbis. Storlek 164 cl från Lindex barnavdelning. Härligt svart, prassligt material som låter ganska trivsamt vid rörelse. På skulpen har hon pyntat sig med en keps i mossgrön (uppenbarligen mycket populär färg) ton, dels för skydd mot regn och diverse fladdermöss och patrask men främst för det estetiska. Även hon bryter av den dystra färgskalan med en reflexväst. Neongult, djärvt vågat! Man vet ju som bekant aldrig om det hastigt och lustigt skulle uppstå en solförmörkelse.
Hur man ska klä sig mitt på dagen i svampskogen.
Längst bak i bild kan ni se Herr Starshine i ett stycke regn/allväders-ställ i en l j u v l i g mossgrön ton för att på bästa sätt smälta in i naturen. För att bryta av väljer han en klatschig orange reflexväst. Hans hjässa pryds av en rostbrun hatt, även lämplig till havs. Märken okända.
Längt fram i bild kan ni då se, föga förvånande, Fru Starshine. Iklädd ett mer renodlat regnställ, avsedd för främst ganska regniga dagar. Regnstället är begagnat, vintage skulle man kunna säga, om det inte hade varit så att det från början var Snabbis. Storlek 164 cl från Lindex barnavdelning. Härligt svart, prassligt material som låter ganska trivsamt vid rörelse. På skulpen har hon pyntat sig med en keps i mossgrön (uppenbarligen mycket populär färg) ton, dels för skydd mot regn och diverse fladdermöss och patrask men främst för det estetiska. Även hon bryter av den dystra färgskalan med en reflexväst. Neongult, djärvt vågat! Man vet ju som bekant aldrig om det hastigt och lustigt skulle uppstå en solförmörkelse.
Hur man tillfredställer systrarna Starshine:
En cigg, en öl och varsin säck med paprika. (Och hår, i Snabbis fall.)
Onsdag, denna veckan med.
"Förbannade jävla elvisp! Att den inte går att luta! Hade jag utformat den, hade det fan i mig funnits en liten fyrkantig pryl någonstans!"
Pappa gör potatismos.
Pappa gör potatismos.
Anledningen till att jag förr brukade pryda våra fejs med paint-tillverkade solglasögon innan de publicerades:
Hmmppff..
Min helg, som har gått i nykterhetens tecken (tack och lov), har varit ganska bra. Förmodligen för att min mor har befunnit sig i kungliga huvudstaden och därmed inte i min närhet.
Men sen kom hon förstås hem. Och vi började, förstås, omedelbart bråka.
Jag blev skitarg och matvägrade.
Jag är ganska mogen för min ålder, kan vi ännu en gång konstatera.
Som Yvvan skulle säga.
Jag vet inte om ni har märkt att jag har varit borta ett slag, men det har jag faktiskt.
Var jag har varit? På Irland.
Vad jag har gjort där? Varit på beach-party iklädd päls-skor. Såklart. Vad annars?
Var jag har varit? På Irland.
Vad jag har gjort där? Varit på beach-party iklädd päls-skor. Såklart. Vad annars?
Dagens dagens.
Idag hände något mycket spännande på jobbet. Det mest spännande som hänt på jobbet kanske någonsin!
Helt plötsligt blev det nämligen svart. Strömavbrott!
Jag och Slampan tjöt upphetsat över detta dunkla lilla avbrott i vårt annars enformigt mekaniska fuktslukepackande. Tyvärr var det inget som hindrade fortsatt arbete, det var bara lite svårare att se. Men tystnaden var jävligt fascinerande. Mor frågade om vi ville ha pannlampor på oss. Jag blev yr av exaltation. Pannlampa liksom!
Men hon bara lurades. Det fanns inga pannlampor att tillgå. Då blev jag besviken.
Efter tio minuter var det inte lika roligt längre. Tystnaden var tråkig. Vi ville ha tillbaka den fantastiska elektriciteten.
Och en halvtimme senare flimmrade det till, tystnaden var ett minne blott. Först blev vi glada. Men efter tio minuter var ju allt som vanligt igen. Då var det tråkigt. Igen.
Man blir aldrig nöjd. Väldigt jävla märkligt.
Helt plötsligt blev det nämligen svart. Strömavbrott!
Jag och Slampan tjöt upphetsat över detta dunkla lilla avbrott i vårt annars enformigt mekaniska fuktslukepackande. Tyvärr var det inget som hindrade fortsatt arbete, det var bara lite svårare att se. Men tystnaden var jävligt fascinerande. Mor frågade om vi ville ha pannlampor på oss. Jag blev yr av exaltation. Pannlampa liksom!
Men hon bara lurades. Det fanns inga pannlampor att tillgå. Då blev jag besviken.
Efter tio minuter var det inte lika roligt längre. Tystnaden var tråkig. Vi ville ha tillbaka den fantastiska elektriciteten.
Och en halvtimme senare flimmrade det till, tystnaden var ett minne blott. Först blev vi glada. Men efter tio minuter var ju allt som vanligt igen. Då var det tråkigt. Igen.
Man blir aldrig nöjd. Väldigt jävla märkligt.
Ack, ack, a.
I söndags startade systrarna Starshine en detox, på Kvickans(!) initiativ. 10 dagar utan kaffe, svart te, produkter innehållande socker, vitt mjöl, alkohol och tobak. 10 dagar med bara hälsosam mat.
Klockan 11.00 gick startskottet.
Klockan 13.00 ertappade jag Kvickan med att knöla in 6(!) knäckebröd med ett tjockt lager smör och leverpastej(bindväv från gris) i käften och skölja ner med ett glas (sockrad) proviva. Sedan rundade hon av hela kalaset med en bit jordgubbstårta.
Den flickan saknar självdisciplin så att det är sorgligt. Man blir nästan lite gråtmild.
Själv har jag ju mer självdisciplin än vad som är hälsosamt, såklart, och kämpade tappert på. Tills i dag. Då blev jag arg och svepte en latte. Det var gott.
Klockan 11.00 gick startskottet.
Klockan 13.00 ertappade jag Kvickan med att knöla in 6(!) knäckebröd med ett tjockt lager smör och leverpastej(bindväv från gris) i käften och skölja ner med ett glas (sockrad) proviva. Sedan rundade hon av hela kalaset med en bit jordgubbstårta.
Den flickan saknar självdisciplin så att det är sorgligt. Man blir nästan lite gråtmild.
Själv har jag ju mer självdisciplin än vad som är hälsosamt, såklart, och kämpade tappert på. Tills i dag. Då blev jag arg och svepte en latte. Det var gott.
suck, pust och stön.
I torsdags tog jag mig en influensaspruta. Det blir bäst så, tänkte jag, så jag inte går miste om en enda sekund av mitt fascinerande och händelserika liv.
Nu är hela min arm öm. Det smärtar nåt fruktansvärt. Jag var nära att ge upp och helt sonika sluta andas när jag insåg att jag inte ens kan sova på min favoritsida längre.
Det kan inte bli annat än en storslagen helg det här!
Nu är hela min arm öm. Det smärtar nåt fruktansvärt. Jag var nära att ge upp och helt sonika sluta andas när jag insåg att jag inte ens kan sova på min favoritsida längre.
Det kan inte bli annat än en storslagen helg det här!
Tvi!
Katten kräktes på min favoritplats i soffan. Det blir en kul kväll det här!
Darn it!
Tittar man riktigt, riktigt noga så kan man ana att något, misstänkt likt mustasch, börjar ta form på min överläpp. Det bådar inte gott för min redan ansträngda hårborttagningsproduktbudget.
För övrigt tar det ganska exakt 14 minuter för mig att äta en medelstor clementin. För er som undrade.
För övrigt tar det ganska exakt 14 minuter för mig att äta en medelstor clementin. För er som undrade.
Saker som jag hatar med att bo hemma- del ?
Kattmaten.
Vareviga gång vi äntrar hemmets lugna vrå efter en hård arbetsdag klampar min moder omedelbart, mycket ograciöst och helt utan öga för det estetiska i en genomtänkt kroppsföring, mot kylskåpet för att hetsigt slita fram en förpackning kattmat. Här ska gödas på studs! Gud förbjude att det feta kattskrället skulle råka tappa ett gram eller två!
Jag skiter fullständigt i kattdjurets matvanor. Vad som däremot utgör ämnet för mina frustrationer är den vedervärdiga odör som stiger i väl synliga ångor från sheba-paketet. Jämmer och elände. Ve och fasa. Och alla andra beklagande ordkombinationer.
Det krävs vanligtvis inte speciellt mycket för att få min magsäck att vända avigsidan utåt och med tanke på att denna doft skulle få till och med min mormor (som saknar luksinne) att behöva anstränga sig för att få behålla klockan-fyra-vodka-limen är det inte svårt att räkna ut att ett nervöst sammanbrott för min del inte ligger långt utom räckhåll, så att säga.
Men! Eftersom att jag vid 21 års ålder anser att jag bör kunna ta det som den vuxna människa jag inte är, men förväntas vara, tillämpar jag uttrycket "ta seden dit man kommer" och istället för att spy både galla och matrester över såväl katt som mamma knycker jag bara lite lätt på huvudet och skrider ogillande därifrån. Graciöst och elegant, med en kroppsföring som heter duga. Såklart.
Vareviga gång vi äntrar hemmets lugna vrå efter en hård arbetsdag klampar min moder omedelbart, mycket ograciöst och helt utan öga för det estetiska i en genomtänkt kroppsföring, mot kylskåpet för att hetsigt slita fram en förpackning kattmat. Här ska gödas på studs! Gud förbjude att det feta kattskrället skulle råka tappa ett gram eller två!
Jag skiter fullständigt i kattdjurets matvanor. Vad som däremot utgör ämnet för mina frustrationer är den vedervärdiga odör som stiger i väl synliga ångor från sheba-paketet. Jämmer och elände. Ve och fasa. Och alla andra beklagande ordkombinationer.
Det krävs vanligtvis inte speciellt mycket för att få min magsäck att vända avigsidan utåt och med tanke på att denna doft skulle få till och med min mormor (som saknar luksinne) att behöva anstränga sig för att få behålla klockan-fyra-vodka-limen är det inte svårt att räkna ut att ett nervöst sammanbrott för min del inte ligger långt utom räckhåll, så att säga.
Men! Eftersom att jag vid 21 års ålder anser att jag bör kunna ta det som den vuxna människa jag inte är, men förväntas vara, tillämpar jag uttrycket "ta seden dit man kommer" och istället för att spy både galla och matrester över såväl katt som mamma knycker jag bara lite lätt på huvudet och skrider ogillande därifrån. Graciöst och elegant, med en kroppsföring som heter duga. Såklart.
