Tomorrow, tomorrow!
Gissa vem som ska hora i helgen?
Hade min blogg inte varit så anständig och moralisk hade jag kunnat bjuda på en bild.
god eftermiddag!
Min mening var att köpa tre par trosor för en hundralapp på lindex, men så blev icke fallet. Inte heller hade jag planerat att köpa en blus, tights, ett par pumps, en paljettklänning och en pälsjacka(!). Men kan man kan ju inte ha kontroll över sig själv hela tiden. Det är allt lite för mycket begärt.
Pinsamt härligt!
Eftersom att det igår var onsdag och tillika veckans höjdpunkt vad det gäller TV så satt jag klistrad framför dumburken med ett förväntansfullt leende på läpparna. Det var var ju bonde söker fru. Detta fantastiska program som får mig att skratta högt samtidigt som jag skymmer blicken med händer för att jag skäms ögonen ur mig å deltagarnas vägnar. Eller egentligen bara två specifika deltagare. Ni vet nog vilka jag syftar på: den utseendemässigt lätt utvecklingsstörde bonden Fredrik, som rent röstmässigt fortfarande befinner sig i målbrottet, och hans kvinnliga motsvarighet, Lena, som också har lite problem i de orala regionerna orsakat av en uppsättning grovt överdimensionerade tänder.
När Gnagar-Lena blev ledsen för att den osubtile Bonde-Fredrik hade sovit i Sofias säng, som ligger i samma rum som Gnagar-Lenas, och Bonde-Fredrik tog med henne till något som liknade en djurpark höll jag på att krevera. Speciellt när han la armen om henne och senare sa att det var myyyysigt i falsett. Fast mest skrattade jag när han sa att hon hade fin kropp och syftade på den kroppskontakt de hade när han lade armen om henne.
Och som jag skrattade när Gnagar-Lena beskrev en romantisk middag som bestående av kött och pommesfrites. Sedan när Bonde-Fredrik serverade varma mackor direkt från plåten och hon beskrev honom som den perfekta pojkvännen kunde jag fastslå det jag egentligen varit på det klara med från början, Gnagar-Lenas krav är bra mycket mindre än hennes tänder.
Finns det något vackrare än tafatt nördkärlek?
See you later, children!
Jag har ju trots allt ganska snabba tassar. Och jag kommer alltid att vara kvickare än din fot. Det gör mig ganska förtröstansfull.
Diagnostiserad och klar
Jag har lidit av en obotlig trötthet hela hösten och jag är mer än säker på att denna tidiga awakeningen var undantaget som bekräftar regeln. Men eftersom att jag, som den sjuka individ jag framstår som, prenumererar på både Topphälsa och iForm och får ta del av de allra nyaste nyheterna och sensationerna inom hälsans värld, läste jag nyligen (5 minuter sedan) en artikel om trötthet. Och som den brilljanta hobbypsykologen jag låtsas vara så diagnostiserade jag mig själv omedelbart som ett fall av understimulation. Tipset detta fantastiska magasin gav till individer av mitt slag var att fylla dagen med meningsfulla saker från morgon till kväll.
Och det är här jag är lite kluven. Det är ju det jag gör!
Vi kan ta i tisdags som exempel: jag började med att sova hela förmiddagen(meningsfullt!), sedan satt jag och hängde framför datorn, och bloggade cirkus 11 inlägg, till klockan 17 och ignorerade de tre romaner jag borde läsa (mycket meningsfullt!), sedan glodde jag på några avsnitt av That 70's show, project runway och Grey's anatomy innan jag vid tolv-snåret stapplade i säng (meningsfullt!).
Hah! Nu vet jag hur jag kan göra dagen ännu mera meningsfull idag! Jag kollar på Private Practice och Gossip Girl istället!
Hur vet man om man är psykiskt sjuk?
Jag hoppas att dessa våldsamma dagdrömmar endast beror på frustration på grund av långvarigt utebliven träning och inte att jag håller på att bli galen. Jag menar, det hade varit lite småjobbigt att bli psykiskt sjuk mitt i julruschen och allt.
Veckans fråga!
Jag har fortfarande inte slutat drömma snuskiga drömmar. Det är ganska trevligt i och för sig. Det jobbiga är dock att drömmarna inte längre är bara snuskiga utan att alla även är jätteelaka mot mig. Sen får ni tolka det hur ni vill.
Till en helt annan sak:
Jag har exakt 1 ½ timme på mig att läsa de tre romaner som skulle läsas till föreläsningen idag.
Tror ni jag klarar det?
Nöjd
Men som jag brukar säga, hellre svettig och korkad än isbelagd och klipsk.
update
Visste jag väl.
Postat av: Jojo
Men kära lilla vännen , kan du inte bara coola ner dig. och inse att du är perfekt som du är, annars hade väl inte alla velat ha dig som sin förebild.
2007-nov-20 @ 12:24Jo, jag vet ju att många ser mig som sin stora förebild och att jag är så nära perfektion en mänsklig varelse möjligtvis kan vara. Men jag säger ändå som Regina i Mean Girls: I wanna loose 3 pounds!
OBS: Jag ser ingen som helst ironi i vare sig Jojos eller min kommentar.
Kommentar till föregående inlägg.
Jag har ju haft en hund, men den bodde ju i min före detta morgonrock och blev därmed stulen samtidigt som denna. Men hunden hamnade ju i skuggan av uppståndelsen som uppstod kring försvinnandet av morgonrocken, därför har jag inte reflekterat närmare över fidos frånvaro. Jag funderar dock på att skaffa ett nytt exemplar när tillfälle ges. Kanske en såndär bulldozer.
Ny morgonrock, check!
Ungefär så här ser jag också ut när jag kramar min hund iförd morgonrock på en madrass på en matta.
här får ni
What to do?
Godmiddag allesammans!
Under kvällens dimma hade jag nämligen lyckats med konsten att tappa en smockfull systemetpåse på stortån. Just i själva landningsmomentet kändes det lite smärtsamt men på grund av diverse bruk av sinnesavtrubbande vätskor försvann smärtan snabbare än jag hann säga aj.
Idag är det tisdag och jag haltar fortfarande. Men detta avskräcker inte en Snabbtass från att upprepa samma procedur kommande helg. Nej. nej, nej, i helgen ska här inte snålas på vare sig alkohol eller spridning av ekivoka erbjudanden till höger och vänster.
För det är ju faktiskt Contans födelsedag! Eller det var igår rättare sagt. men det har inget med saken att göra för den började tydligen firas redan i fredags. Och i våran bekantskapskrets är man beviljad minst en veckas födelsedag. Men Contan är ju Contan så hon har paxat närmast följande halvår. Och jag kan ju inte gärna neka henne. För det är ju trots allt Contans födelsedag!
Back on track.
Jag kan med glädje meddela er att jag har förlikat mig med min höga ålder. Åldersnojjan försvann innan jag hann vidta någon form av drastisk åtgärd och jag anser mig numera helt och fullt kurerad från denna lite genanta åkomma.
Anledningen till att denna 20-årskris blev allt annat än långvarig berodde förstås på insikten om dagens ungdom:
Under min vistelse i Littleland var det inte bara rekreation och partajande som gällde. Trots min motvilja till all form av läsande var jag tvungen att pressa in ett besök till byns bibliotek i mitt fullspäckade schema. Så fredagseftermiddagen spenderades således med litteraturens historia i sverige i högsta hugg i hålans föga fashionabla bibbla.
Men jag måste erkänna att det till en början var en ganska angenäm upplevelse, jag fick oväntat mycket gjort och jag riktigt myste inombords, nöjd med mitt initiativ till intellektuell stimulans. Självklart höll belåtenheten inte eftermiddagen ut, rätt som det var fick jag sällskap i biblioteket av inga mindre än representanter av dagens ungdom, denna unga oförstörda skara som jag under ett par dagars tid hade sneglat avundsjukt på och önskat att jag fortfarande tillhört.
Jag hörde hur de högljutt invaderade soffgruppen bakom mig men jag iddes inte vända mitt, trots av åldersrynkor prytt, fortfarande vackra ansikte åt deras håll. Men deras röster kunde jag inte stänga ute. Jag fick höra dem lyssna på musik, äta chips, prata och skratta alldeles för högt. De andades till och med för högt! När jag hörde hångelljud och hur de diskuterade vad för slags trosor tjejerna i skaran brukade använda kände jag hur ilskan av att bli så störd i mina studier tilltog samtidigt som föraktet för dem växte. Jag insåg plötseligen hur glad jag var att jag inte var 14-15 längre! Fy tusan vad tacksam jag är för att jag slipper sitta och hänga på allsköns olämpliga platser, skratta högt och tillgjort och diskutera stringtrosans vara eller icke vara med ett ringa smickrande ordförråd.
När de sedan passerade mig på vägen ut kunde jag inte låta bli att stirra på dem, och till min stora förtjusning såg jag att de var både fula, utmobbade och tjocka! Jag kan inte i ord beskriva hur lyckad jag kände mig då. Jag skrattade rått inombords så väl som utombords, tog ett glädjeskutt rakt upp i luften och fortsatte le, om än lite ansträngt, när jag landade lite illa och vrickade ena vristen. Sedan föll jag jublandes ner på knä och tackade en högre makt för att jag skulle fylla 21 om ett halvår.
Den här glädjen höll i sig ända tills igår eftermiddag när jag insåg att jag kommer att vara 25 när jag har pluggat färdigt. Då föll jag snyftande ihop i en liten skakande hög på golvet och skrek ett hjärtskärande skri av förtvivlan rakt ut i intet. Men när jag visualiserar fram bilden av den tjocka tjejen på biblioteket som mulade in chips i käften känns det genast lite bättre. Eller mycket bättre. Moahaha!
Ekivokt
Hört vid ett annat tillfälle (OBS: onyktert!) någon annanstans i Småland:
Han med snorren: Får jag knulla med dig?
Snabbis: Nej.
Han med snorren: Vadå, tycker du att jag är för ful??
Snabbis: Nej, det tycker jag inte. Men jag vill inte knulla med dig.
Han med snorren: Men jag kan väl få hångla lite med dig?
Snabbis: Nej.
Han med snorren: Vadå, tycker du att jag är för ful??
Snabbis: Nej, det tycker jag inte. Men jag vill inte hångla med dig.
Han med snorren: Okej.
Jag drack en halv liter mintu innan, sen spydde jag som ett rööövhöööl!
Snabbis: Okej.
Makabert
Snabbis: Var är han med gay-jackan och han med hon med brösten?
Elvispen: De gick nog ut och rökte.
Snabbis: Va? Röker han med gay-jackan?!
Elvispen: Njaa, alltså, han feströker.
Snabbis: Jaha, men det var ju passande!
Hej hej hej!!!
Tills dess får ni nöja er med Contans fagra, men ack så felstavade, gästbloggning. Det är okej att skratta rått inombords.
Contan gästbloggar. Yes skriker alla
Japp personen som Veckans Contan nytt handlar om.
Snabbtass har bett Contan att gästblogga medan Snabbtass förgyller Contans grannars liv genom att sjunga lite Maroon Five.
Varför sjunger då Snabbtass för? Hon har väl ingen American Idol röst? Eller ja det kanske hon har. I alla fall om man identifierar "American Idol-röst" med de som är med i början och sållas ut med orden: Please find a carrier that suits you.
Nu ska Contan ta över och visa hur det ska gå till.
För till Contan skulle juryn bara säga: I think you have find your right element, you are born to be a laughing stock (eller driftkucku som man skulle säga i Sverige).
Godmorgon!
Med den här bilden lämnar jag er till att försöka roa er på egen hand medan jag spenderar ännu en helg i Littleland. Och ja, mina helger pågår onsdag-måndag. Ses efter helgen!
20 suger
Som jag har längtat efter att uppnå denna ålder. Fortfarande ung men samtidigt icke längre förväxlingsbar med de finniga tonåringarnas flackande blickar.
Mycket av längtan efter just denna tvåsiffriga ålder, som börjar med en för mig helt ny siffra, berodde förstås på att äntligen få passera bolagets portar rakryggad med högburet huvud och förvärva mina alkoholhaltiga drycker helt på egen hand. Det tog dock inte många veckor innan jag insåg nackdelen med att kunna inhandla sponken utan mellanhänder. Numera var man TVUNGEN att inhandla rusmedlet utan mellanhänder. Inte längre kunde man skicka iväg någon vän till systemet och skylla på att man inte hade åldern inne när man inte orkade ta sig ut. Nej, nu var det helt plötsligt mitt eget ansvar att se till att spirituosan fanns tillgänglig, vilket betydde utflykter till bolaget även när det var regn, rusk och diverse vulkanutbrott kom i min väg. Jag var helt enkelt tvungen att trotsa alla väder och bristen på lämpliga kläder för att rädda helgen, helt lämnad åt mitt eget öde.
Det tog dock ett par månader innan jag insåg att 20 inte var så ungt som jag först trodde. När jag, till min stora förskräckelse, insåg att jag skulle till att fylla 21 nästa år, bröt jag givetvis omedelbart ihop och började hulka. Jag snörvlade okontrollerat och tjöt osammanhängande om allt jag borde ha uträttat vid denna respektingivande ålder. Min mami klarade inte av lyssna på mitt, i hennes tycke, patetiska utbrott så det blev min stackars papi som fick ta värsta smällen. Jag gottgjorde honom genom att glömma bort farsdag.
Det är i det här stadiet jag befinner mig ännu faktiskt. Jag lider av en vidunderlig åldersnoja som sällan sett sitt dagsljus hos någon levande individ. Varför jag delar med mig av detta till er vet jag inte riktigt. Antagligen för att ursäkta min allt annat än frekventa uppdatering av bloggen. Och för att ursäkta mina allt annat än roliga inlägg.
Eller vem fan bryr sig. Det är lite mycket just nu. Jag avslutar med att ta Bernans ord i min mun: Jag känner mig misslyckad, men jag är i alla fall snygg.
Köldens konsekvenser
Det är då man vet att det är dags att sätta fast broddarna på allvädersstövlarna.
Ännu en tisdag
Vad som hände var att jag, som var och varannan dag, tog mig en sedvanlig shoppingtur, dagen till ära hedrade jag ÖB med min närvaro. Jag strosade lugnt nedför gångarna i affären och trallade lite lättsamt på en okänd melodi. Då plötsligt som en blixt från klarhimmel hörde jag ett välbekant svischande. Jag kunde inte riktigt placera mullrandet, men det lät olycksbådande. Så jag vred på huvudet så häftigt att mina gyllene lockar dansade runt mina kantigt vältränade och beniga axlar, för en sekund så doldes min tindrande blick bakom hårsvallet men precis i rättan stund föste jag nonchalant bort slingorna ur mitt särdeles symmetriska anlete. I sista sekunden uppfattade min syn faran och jag hann precis slänga mig åt sidan över vad som senare visade sig vara en ställning med mums mums. Jag undvek med en hårsmån att bli överkörd, misshandlad och slaktad.
Nu undrar ni förstås vad det är för sorts fordon som har tillåtelse att trafikera fritt inne på ÖB. Jag har svårt att ta ordet i min mun än mera omvandla det till skrift. Men detta skräckinjagande fordon som numera ger mig lättare epileptiska anfall vid endast åtanke, stavas p-e-r-m-o-b-i-l. Detta djävulens påfund får husera fritt i allehanda tänkbara miljöer. Hastighetsbegränsning ingår inte ens i dessa huliganers vokabulär.
Jag tycker att Reinfeldt borde ta sitt ansvar och vidta åtgärder och göra någonting drastiskt för att minimera faran för oss vanliga, hederliga och i vissa fall vackra och sjusärdeles intellektuella (exempelvis jag) medborgare att skadas i miljöer där vi trodde att vi gick säkra.
Själv fortsätter jag att meja ner permisar med cykeln som vanligt tills ett lämpligare tillvägagångssätt dyker upp.
Jul 2007
Det som är mest skrämmande i min livsföring är att jag ställer mig helt likgiltig till den här eskalerande destruktiviteten. Istället för att förfäras över den mängd mättade fetter och astronomiska mängd kalorier jag belastar min kropp med, har det nu gått så långt att jag ser det som en mänsklig rättighet att sluka ett paket glass om dagen.
Bristerna i denna kosthållning är väl ganska uppenbara men jag blundar för välkända fakta och hoppas på ett mirakel. Vi får väl helt enkelt låta tiden utvisa om detta är en lyckad diet för att frambringa den ultimata kroppen inför Jul 2007.
Alla är vi ju medvetna om hur otroligt viktigt det är att ha en välsvarvad figur under den rosa bävernylonoverallen, i den kommer man ju inte undan med det minsta överflödiga lilla grammet och allt annat än ett fulländat sexpack är uteslutet.
Plagget som utlovar guld och gröna skogar
Men min absoluta favorit var det vidunderliga Slim n Lift plagget som utlovade smäckra, slanka lår och plattaste magen i byn, helt utan träning! I mina tonåriga öron lät detta förstås som ljuv musik. Jag drömde om denna otroliga uppfinning om nätterna, hur jag helt plötsligt skulle vara gracil som en finlemmad gasell. Alla skulle spärra upp ögonen av förundelse vid min bräckliga uppenbarelse. De skulle vara stumma av beundran över min tighta lilla kropp och skämtsamt låtsas att jag inte syntes bakom den där flaggstången. Sedan skulle de oroligt beordra mig att äta lite mer, vilket jag så glatt skulle göra eftersom att den fantastiska Slim n Lift hade alla valkar under hårdbevakning, hårt pressade mot de inre organen skulle inte en endaste valk ha en chans att smita ut i det fria.
Jag fantiserade med andra ord om hur detta otroliga plagg skulle förändra mitt liv. Men jag var som femtonåring såklart alldeles för feg för att våga beställa ett exemplar. Jag hade haft en hårt hållen, kristen uppväxt och att beställa något från en tvreklam var i det närmaste att likna vid en dödssynd.
Så jag suckade djupt och kunde inte annat göra än att titta på medan mina föräldrar fortsatte göda mig med allehanda läckerheter i ett försök att få mig större än dörröppningen för att hindra mig från att någonsin lämna hemmet, så att de aldrig skulle bli ensamma. Till deras stora förtret lyckades de aldrig, på grund av min häpnadsväckande metabolism.
Och sedan skaffade de sig en katt och jag kunde utan dåligt samvete slinka ut genom dörren för att endast återvända vid högtidliga tillfällen.
Någon Slim n Lift har det dock inte blivit än, jag känner mig lite avogt inställd till dessa bedrägerier att framstå som något man inte är. Min hårt hållna uppväxt gör sig fortfarande påminnd som ni ser. Så jag fortsätter helt enkelt suga in magen mannuelt på ett ytterst normalt, respektabelt och obekvämt mannér.
Lystring!
Mer info kommer inom kort.
Ciao for now.
frukost
Kom ihåg, det är bara fantasin som sätter gränser!
Shakespeare
Helst hade jag velat sitta och blogga hela morgonen, jag var nämligen mycket inspirerad imorse. Men sedan insåg jag att jag gjorde bäst i att hetsläsa Hamlet på fornsvenska. Eller vad man nu kallar språket i en översättning från 70-talet.
dreams, dreams, dreams..
För att tygla mina icke-rumsrena drömmar så bestämde jag mig inatt för att skippa pyjamasen, för att se om detta möjligen kunde hjälpa mig till lite mer barntillåtna drömmar. Och jag tror ni instämmer i att jag har funnit lösningen:
Inatt drömde jag nämligen att jag vaxade ful-snygga killens (som bodde i min korridor innan) pung.
Och det kan ju verkligen inte klassificeras som något snuskigt.
Benefitta
Benefitta är ett riktigt fittigt ord om det inte ingår i samma mening som undertecknad. Mina föräldrar öser dyrbara gåvor över Kvickfot, bara för att hon bor hemma. Själv förblir jag utan. Men jag biter ihop och ler ett ansträngt leende samtidigt som min hjärna starkt överväger att snarast möjligt ta mitt pick och pack och förpassa mitt lilla arsle tillbaka till där jag kom ifrån. Samtidigt som en röst i mitt huvud förtvivlat skriker: När, oh när?? När är det min tur?? Men på utsidan fortsätter jag le ett tillgjort leende, som är förväxlande likt ett äkta, och spelar oberörd.
Toenails and stuff
Och skulle jag mot all förmodan ha lite problem med min annars fläckfria motorik (nu syftar jag på intagen alkohol) och råka rispa till ragget lite med mina kloliknande tånaglar, så skulle han inte våga sig på att klaga. Jag menar, han får ju ligga! Hallå! Av samma anledning har jag även slutat raka benen. Har killen kommit så långt lär han inte riskera ett uteblivet samlag på grund av en så värdslig sak som ett stycke lurviga ben.
En liten parentes.
Behöver jag nämna att det aldrig blev nåt mellan oss?
Godnatt!
En annan av mina stora drömmar är att bli dubbad till riddare. Då skulle jag samla alla mina riddarvänner kring ett stort, runt bord, precis som den där Arthur och hans riddare kring runda bordet. Då skulle vi sitta där och dricka mjöd och äta vildsvin tillsammans. Våra hästar skulle stå felfritt parkerade utanför. Och om det blev lite varmt så skulle vi kränga av oss våra brynjor, för vi är ju bland vänner. Riddarvänner. Och vi litar på varandra, vi petar bara lite med våra svärd i sidan på varandra på skoj. Fast för säkerhets skull håller vi hårt i våra sköldar, man vet ju aldrig vad som kan hända.
Sen när vi har fått lite väl mycket mjöd innanför brynjan så börjar vi åma oss runt våra lansar. Typ porrdansar lite och slänger rustningen omkring oss. Har vi otur så blir någon träffad av ett avstrippat rustningsplagg. Men det gör inte så mycket. Vi fortsätter helt enkelt strippa tills alla riddare har blivit knockade. Sen är festen slut. Dagen efter så tävlar vi i tornerspel och har det allmänt gemytligt.
Det hade kanske kännts lite mer naturligt om det var medeltid. Men det spelar ingen större roll för oss. Men för att ändå ge det lite mer nutids-feeling så skippar vi hästarna. De luktar ändå bara illa. Och så är de fula. Och stora. Och skräckinjagande.
En annan av mina stora drömmar är att skjuta alla hästar som finns.
loj
Ska jag vara ärlig så gillar jag att glida runt här hemma helt sunkig, mitt i veckan. Men det framstår ju faktiskt inte som speciellt hälsosamt från utsidan sett. Och jag är mycket mån om min fasad. Därför yttrar jag inte ett ljud om min frivilliga apati till någon.
Godmorgon idag igen
En annan sak som hände inatt var att jag drömde helt okontrollerbart. Jag drömde om gamla, gamla klasskompisar och till min stora förskräckelse var det mycket, mycket snuskigt.
Jag vet inte om dessa två ting har med varandra att göra, men för säkerhets skull sover jag nog utan pyjamas kommande natt.
jävlar i min lilla låda!
Nu har det gått för långt. Den där Kvickan slutar inte med att bombardera min blogg med diverse ekivoka kommentarer. Snart måste jag blocka henne. Nu senast påstår hon att det är jag som är trashig! Har man hört på maken vilka anklagelser! Jag som inte har låtit mig betäckas på över en månad!
Den där Kvickan.. Igen.
Vad hon menar är svårförstått. Jag har då ingen aning. Men det låter lite nasty i alla fall. Så vi tar en light variant av veckans stora fråga, en veckans mini-fråga:
Vad tror du att Kvickan menar med detta? Menar hon att hon är stolt över sin stora vagina? Menar hon att hon har töjt ut den on purpose?
sorry, it won't happen again.
Från och med nu så ska jag inte tala om GI, bantning och min fetma mera. Jag gissar nämligen att det är underhållande endast för mig själv. (Även om jag själv är mitt eget största fan och den mest intensiva läsaren av denna blogg så låter jag er andra som tittar in ibland slippa detta dilemma. Jag skaffar mig helt enkelt en bantarblogg som ni inte får adressen till.) Istället ska jag chockera er alla en vacker dag när jag helt plötsligt, out of the blue, dyker upp i jeans à la storlek 24 och är allmänt tajt som en etiopier.
gäsp.
Jag har ägnat större delen av eftermiddagen till att lusläsa min nya GI-bok. Och herrejissanes vad inspirerad jag är! Fast jag tänker inte börja förrän nästa vecka. Återstoden av den här veckan ska jag ägna åt okontrollerat hetsätande. Så jag lägger på mig lite mera fett. Jag menar, det är ju mycket roligare att vara fet när man börjar så man har lite mer att ta av.
hah!
Det tar verkligen på krafterna att vara överentusiastisk. Jag tror nog inte att jag orkar träna idag. Istället ska jag promenera bort till ICA och hämta ut min nya GI-bok och köpa godis. Sen ska jag läsa min GI-bok samtidigt som jag äter raffinerat socker och snabba kolhydrater. Nice, som även vi i Sverige säger nowadays.
klagan
svar på tal
Jag bara måste citera henne, för hon låter så otroligt korkad:
"jag ser det som så att tampongen är bäst. blod ska ta mig fan inte få flöda fritt i mina brax. jag glömmer ALDRIG att ta ut den. alldeles enkelt för man märker när den blir tung av blod,så när den hotar att slinka ur av sig själv av tyngden så liksom bara SLAFS! drar man ut skiten."
Jisses Kvickan! Nu är du ta mig fan lite dum alltså. Vanliga människor märker inte alls när tampongen blir tung av blod och hotar slinka ut. Det är ju bara du som lider av förslappad slida!
Ps. Tips: Gör lite knipövningar. Ds.
Fortsatt entusiasm från min sida
Att vara så pass entusiastisk som jag är har faktiskt sina biverkningar. Entusiasmen smittar liksom av sig på hela kroppen. På både bra och dåliga sätt. Jag har en gigantiskt entusiastisk finne i pannan. Det är nog exempel på ett dåligt sätt.
Godmorgon, kära barn!
den där kvickan
en sak till
där ser man.
svacka
Eller så behöver jag bara få till det. Det är antingen eller.
och:
Jag har lämnat en stekpanna och dylikt i diskhon. Och jag skäms inte det minsta över att vålla min korridor dessa ofräscha besvär. För jag är aaaspackad.
Yo!
Veckans Contan-nytt är nedläggningshotat!
Alla dessa nedskärningar skonar inte ens bloggvärlden. Många tycker att Veckans Contan-nytt är alldeles för grovt och undrar om allt verkligen är sant. Och ja, den nakna sanningen är inte alltid så vacker.
Själv är jag ganska fäst vid denna kategori, men är den nedläggningshotad så är den. För att Contan-nytt ska kunna fortsättas uppdateras så behöver jag resurser. Vill ni hjälpa till att stödja den här unika möjligheten att få fortsätta se Contans liv på pränt så får ni gärna starta namninsamlingar och dylikt. Men viktigast av allt är förstås att ni sätter in pengar på mitt konto och lämnar vackra gåvor i min brevlåda.
Ps. Tips: Jag behöver en ny digitalkamera. Ds.
Veckans gigantiska fråga!
Det här med mens är ju ingen rolig historia. Det är vidrigt, vedervärdigt och, och, och... blodigt! Och varken bindor eller tamponger är något som livar upp. Bindan kan kännas som en blöja vilket kan vara ganska obekvämt, om man inte tänder på sånt vill säga. Och om man har tampongen inne för länge så kan man typ dö! Har jag hört i alla fall. Vi står alltså i valet och kvalet. Bekvämt och farligt eller obekvämt och säkert? Så:
Vad föredrar du, tampong eller binda?
(Personligen så skulle jag nog påstå att jag hellre har en binda än en tampong i väskan i alla fall. Den är lite mer versatile liksom. Funkar bra att ta bort sminket med om man är ute och reser och glömde padsen hemma. Funkar bra att snyta sig i om man saknar näsdukar. Funkar bra att torka svetten ur pannan med på gymmet om man glömde handduken hemma. Funkar bra om man stannar för toalettbesök längs autobahn och toapappret är slut. Ja, ni fattar. Tampongen däremot. För kort för att röra om i kaffet med när man glömt att diska skedarna. För tjock för att peta bort skiten under naglarna med. För lättviktig för att använda som slägga i syfte att skada någon. I och för sig skulle den funka bra till att stoppa näsblod med. Men det kan man faktiskt med bindan med.)
Veckans stora fråga!
Det känns som om min fabulösa blogg är i behov av ett nytt element därför tänker jag addera en ny kategori "Veckans stora fråga". Jag kan dock inte lova att den dyker upp varje vecka ej heller att den inte dyker upp varje dag. Ni får helt enkelt hålla till godo med vad som bjuds. Glöm ej att besvara frågan!
Jag vill ha lika många svar som unika besökare! Annars ska ni få se på fan! Hade jag haft en rottweiller eller kanske en blind bulldozer så hade jag skickat den på er som inte svarar. Men eftersom jag inte har det så blir det mycket värre, serru! Jag kanske rentav låter bli att uppdatera på flera dagar. Hujedamej! Det har ju aldrig hänt förr, i denna fabulösa bloggs historia.
Frågan kommer om ett par minutes eller hundra.
Våghalsen Snabbtass gamblar med livet!
Men jag är till synes helt oberörd. Vilken daredevil jag är alltså!
Förresten..
Dagens irritationsmoment. hittills.
Det luktar inpyrd gammal rök i våran korridor. Vilket betyder att någon jävel har rökt inomhus. Fönstret i köket stod öppet och jag misstänker att det är där som brottet har begåtts.
Jag som trodde folket var införstådda med de nya reglerna: "Rökning inomhus får endast utföras om du är aspackad och det är din födelsedag och du är den enda som bor i korridoren."
Denna regel öppnar upp för många möjliga tillfällen att praktisera inomhusrökning på. Så varför göra det på en vanlig sketen torsdag?
Snabbtass och hennes välutvecklade hörsel.
Jag valde noggrant var jag skulle placera mig och mina böcker någonstans och efter en lång stunds övervägande kom jag fram till att den tysta läsesalen var mest lämpad för mina stillsamma studier.
Som vanligt blev jag gruvligt besviken på ljudnivån i denna lokal.
Jag finner det fullständigt oacceptabelt att det saknas regler och restriktioner för hur högt man får andas, i synnerhet på ett sådant ställe. Och i allmänhet på offentliga platser överhuvudtaget.
pourqoi, mes amis, pourqoi??
Det första jag gör när jag vaknar är att gå in på bokus och beställa en bok kallad "GI noll!". En lite extremare variant av GI.
Varför gör jag sånt?
Join the club.
Frågan är bara; vem tusan är Gammelfaster?
skrämmande rapport
1. skruvade ner lampkupan
2. skruvade ur glödlampan
3. kollade hur stor glödlampan var
4. kollade hur många watt det var
5. gick till hemköp och införskaffade ett nytt exemplar
6. gick hem och skruvade i den
7. skruvade återigen fast lampkupan
8. tände lampan
Jag börjar, till min stora fasa, framstå som allt mer och mer vuxen. Var ska detta sluta? Må den dagen då jag byter en propp (eller faktiskt vet vad en propp är) aldrig komma!
pluggpaus..
Detta är årets höjdpunkter för hela min familj. De brukar nämligen slå vad om hur länge jag ska hålla ut.
Jag ser framför mig hur middagsbordet där hemma förvandlas till ett roulettebord;
"Sista potatisen på (dag) nummer 3!", Mami
"Halva min kycklingfilé på (dag) nummer 2!", Papi
"Jag satsar hela jävla tallriken på (dag) nummer 1!", Kvickan
För mycket mer än så tror de inte på mig. De tror att jag saknar disciplin. Men de har fel. Innan balen i trean klarade jag nästan 4 dagar. Och ryska rymddieten hela 6 dagar. Anna skippers detox 2 ½ dagar. Och nu körde jag GI oavbrutet i 1 ½ dag innan vinet kom in i bilden.
Så kom inte och säg att jag saknar karaktär!
Hallå, vin makes you happy!
Det här är från i fredags. Eftersom att det var Hallåwin så var Partysnöret utklädd till "en glad, rund halloween-boll"" som han så sofistikerat hävdade.
Själv nöjde jag mig med att bara fira "hallå, vin". Och som ni kan se på mitt entusiastiska, rödvinsfärgade leende så hälsade jag på en hel del vin den kvällen.
Det börjar bra
I och för sig har jag inte börjat plugga än. Men det är ganska ovidkommande tycker jag.
Wish me luck!
Jag ska:
*Plugga igen tentaplugg:
-de 5 timmarna jag "missade" i onsdags
-de 3 timmar jag "missade" i torsdags
-de 2 timmarna jag "missade" i fredags
-de 7 timmarna och 20 minuterna jag "missade" i lördags
-de 6,5 timmarna jag "missade" i söndags
-de 5 timmarna jag "missade" igår
*Plugga dagens 8 tentaplugg timmar
*Handla
*Träna
Uppskattad tid: 38 timmar och 50 minuter.
Tid kvar till tentan: 20 timmar och 50 minuter.
Nemas problemas, som vi brukade säga på lågstadiet.
godmorgon i stugan!
Nu har jag, trots att jag tillåter mig själv att äta vad jag vill, klämt i mig ägg till frukost. UTAN majonnäs! Plus att jag tränade igår.
Det är nästan så man kan börja undra om jag inte har fått en liten släng av ortorexi.
Notera följande
gäsp.
Jag kanske är tillbaka imorn. Eller om en vecka. I'm pretty unpredictable.
Godnatt, sov gott, som vi säger i Sverige.
Vi som inte skolkade från svenskan.
Det värsta jag vet är folk som inte kan stava. Jag verkligen, verkligen avskyr det! Speciellt människor som inte kan skilja mellan dem och de. Hur jävla svårt kan det vara!? Det borde verkligen finnas vissa krav för att få skapa en blogg. Mina ögon börjar blöda när jag läser en del bloggar. Ja, vissa bloggar är riktiga eyesores! Fula och jävliga.
Tänk er då vilken ångest jag fick när jag insåg att jag inte kan stava till alldeles! Jag har alltid skrivit alldelles. Jag mår så dåligt! Här har jag suttit och kastat sten i glashus, liksom.
Fast det är ju i och för sig det enda ordet som av någon märklig anledning har lyckats smita igenom rättstavningscentrat i min hjärna gång på gång. Nu när jag har lärt mig stava till alldeles är jag flawless igen och tänker fortsätta hacka på er analfabeta idioter som inte kan skilja på dem och de.
The world is upside down.
?
Hur har man sex med en cykel? Om man är av kvinnligt kön så kanske man kan tänka sig att man kan ha lite kul med styret. Men för en man? Finns det någon del av en cykel som är penetrerbar? Eller är det bara otroligt skönt att jucka mot cykelns ekrar, pakethållare eller möjligtvis pedaler? Eller är det upphetsande att smiska till cykelns metallegering med ett begynnande ståfräs? Om man har problem att få upp den, använder man cykelpumpen då?
Och viktigaste frågan: varför är det olagligt? Hur skulle cykeln kunna fara illa av detta?
Är det olagligt att idka sexuellt umgänge endast med en ordinär cykel? Är det därför det finns speciella liggcyklar?
Jag har gjort lite research och om du känner igen dig i mannen från skottland så kan jag glädja dig med att det verkar vara lagligt i Sverige. Det finns till och med webplats där "likasinnade håller till". Varsågod: http://www.liggister.org/
dagens ungdom alltså.
Men fy tusan vad dyra leksaker är alltså! Aldrig i livet att jag kommer att köpa BRATZ THE MOVIE MANSION för 999 kronor till mina framtida avkommor, även om det verkar vara ett mycket prisvärt plastbygge.
Fnys. På min tid lekte vi minsann med kottar, och det var minst lika kul.
Hör och häpna!
Alldelles precis ringde det en man till mig. Han påstod att jag hade fyllt i mitt intresse för Illustrerad Vetenskap någonstans på internet.
Då sa jag: Nähädu, det har jag INTE!
Då tjoade han: Johodu!
Då röt jag bestämt: NEJ ännu en gång
och mannen sa lite ynkligt: okej, hejdå.
Detta gör mig konfunderad. Varför skulle de ha mitt nummer om jag inte har anmält mitt intresse? Har jag anmält mitt intresse? Varför skulle jag ha gjort det? Alla vet ju att Illustrerad Vetenskap ligger högst upp på min lista över mina ointressen.
Äh, jag förklarar det här som jag gör med allt som jag inte förstår: Jag måste ha varit full.
Veckans Contan-nytt!
Ja, alla rykten ni har hört är sanna. Som 99% av ryktena är i Contans fall. I helgen har här legats till höger och vänster!
Men vi kan börja med onsdagen. Contan, Bernan, Partysnöret och Snabbis partade loss på Strömpis. Eller partade loss och partade loss. Riktigt så långt hann det inte gå innan Contan halvdäckade, som en strandad val, ovanpå Partysnöret. Snabbis kom såklart genast till undsättning och gjorde en heroisk insats när hon, efter endast en halvtimmes vistelse på krogen, eskorterade Contan tillbaka till brottsplatsen(Contans hem). Men som vi alla vet har även hjältar brister och Snabbis(trots sina snabba tassar) hann inte hindra Contan från att krocka med ett träd och rulla ner för en liten backe. Snabbis var dock mycket snabb när det gällde att brista ut i ett gnäggande skratt. Efter mycket om och men lyckades Snabbis baxa upp Contan och leda henne, likt en blind mans hund, hem.
Nu kan man ju tänka att detta avskräckte Contan från framtida alkoholbruk, men icke sa nicke. Redan på fredagen var det full rulle igen. Denna gången var det dock lite lugnare med fyllenivån, men däremot inte med fyllehandlingarna. Snabbis var själv aningens berusad denna kvällen och kan inte riktigt redogöra för exakt hur allt hände sig.
Men den centrala biten är i alla fall att Contan fick till det med Snygg-S. (Precis som namnet skvallrar om så är denne S mycket snygg.) Det låter väl bra tänker ni då. Och ja, det var det förmodligen också(Snabbis var själv inte närvarande vid själva akten, gudskelov!). Problemet i detta drama är dock att Snygg-S bor i Contans korridor.
Eller problem och problem.. Det här kan ju bli hur kul som helst!
Fortsättning följer..
Kvickan på nya äventyr.
Kommentarer
Postat av: banana/kvickan
snabbis. jag är fortfarande bakfull. en måndag. jag var fortfarande full igår. utslängd från spybar, utslängd från kickis. blev buren hem, fick inte åka taxi för jag var för full. shottade massa shots. spya. pratade enbart i fuckingåmål-repliker hela kvällen. folk vände när jag satte igång med "fettan då, vad tycker du om fettan?" stackars stackars mig. hur var din helg? ps. fick jobb på operakällaren igen under julborden kulkul. smisk!
2007-nov-05 @ 19:32(Moahahahahaa!!!)
Min nya passion
Det är min vän Contan som har drivit mig till detta inlägg. Jag blir sinnessjuk av hennes eviga tjatande men när hon påpekade att jag inte gör någonting utan bara sitter och äter majonäs, träffade hon mitt i prick. Det är nämligen sant. Jag har börjat äta majonäs. Mängder. På allt du kan tänka dig. Det är inget jag har ägnat någon närmare eftertanke. Men när Contan påpekade detta började jag reflektera över mitt beteende. Det kanske inte är riktigt sunt.
Därför bestämde jag mig för att varva majonäs-ätandet med lite bloggande. För omväxlings skull liksom.
Den som ändå hade en gnutta disciplin.
Men någonstans gick det fel. Jag vet inte om det var när jag bestämde mig för att sällskapa Contan till systemet, eller när jag råkade inhandla en flaska rödvin, eller när jag drack upp den, eller när jag hängde med till kåren, eller när jag fortsatta dricka inne på kåren eller kanske var det när jag efterfestade till fyra? Ingen av de där aktiviteterna är, av tidigare erfarenhet, att rekommendera om man vill ha en givande plugg-dag dagen efter.
Fast man kan ju ha turen att, som jag idag, vakna redan halvnio, utsövd och inte ett dugg bakis. Så vad/vem ska jag ge skulden för mina endast 20 halvhjärtade minuter av pluggande idag?
Jag är begeistrat brydd av ologiken i det hela.
Välkommen tillbaka, Snabbis!
Upptagen med GI-metoden. Gud, vad påfrestande det är alltså! Men idag är den femte dagen på mitt nya liv och det går hyfsat bra alltså. Jag har inte fuskat någonting! Om man inte räknar de där två vinflaskorna som har passerat min strupe. Men det gör vi inte tycker jag.
